Vi anser att det svenska föreningslivet är unikt och att den är en del av vår kulturella särart och denna starka föreningstradition har också varit avgörande för vår demokratiska samhällsutveckling och samhällsbyggnad. Vår stadsdelnämnd "Hägersten liljeholmen” är en av de mest växande stadsdelar i Stockholmskommun med sin drygt 73 300 invånare omfattas numera av stadsdelarna: Aspudden, Axelsberg, Fruängen, Gröndal, Hägersten, Hägerstensåsen, Liljeholmen, Midsommarkransen, Mälarhöjden, Västberga och Västertorp samt Årstadal.
Vi socialdemokrater ser en ljusframtids entusiastisk med det växande civila samhällets och dess engagemang på stadsdelen, inte minst att stadsdelen står inför sin hittills största generationsväxling genom tiderna eftersom det byggs mycket och allt flera unga flyttar in.
Vi socialdemokrater tycker att det är brist på samlingslokaler i stadsdels geografisktområde därför vill vi möjliggöra föreningar att disponera stadens olika förvaltningslokaler grattis och att man gör ett bokningssystem som sker via en för staden gemensam samordnad webbaserad bokningssystem som möjliggör det för föreningar att utnyttja stadens samlingslokaler potential. Det ger möjlighet för varje förening att se vilka samlingslokaler som är lediga för nyttjande. Detta möjliggör att föreningarna kan utnyttja samlingslokalerna under mötestiden, förutsätt att man har bokat den, eftersom lokalerna står tomma ändå.
Det skulle mögliggöra för många föreningar att få tillgång till samlingslokaler eftersom en samlingslokal är en viktig förutsättning för att en förening ska fungera och fortsätta bedriva sin verksamhet. Majoriteten i nämnden tycker att förslaget är irrelevant och då är det min fråga till majoriteten, vad är det som är irrelevant? Att föreningar som är verksamma i stadsdelsförvaltnings geografiska område som gör samhällseffektiva aktiviteter får möjligheten att få tillgång till en samlingslokal, så att de kan erbjuda en meningsfull fritid för invånarna. Är det som är irrelevant?
socialdemokraterna i Hägersten- Liljeholmen vill att Stockholmskommun samordnar stadens olika förvaltningars redan befintliga samlingslokaler och att kommunens samlingslokaler ska tillgångliggöras för föreningar som inte har sina egna samlingslokaler så att det blir lättare för de att bedriva sin verksamhet.
Många föreningar har inte idag tillgång till samlingslokaler och därför hotas de nedläggning eftersom de saknar samlingslokaler, i och med att de inte har råd att hyra samlingslokaler. Vi tror inte att förskolornarnas lokaler är kanske inte de bästa lokaler som lämpar sig för utlåning till föreningar av många olika anledningar men vi är övertygade om att det finns många andra samlingslokaler som man kan utnyttja och vi tycker att det är viktigt att staden samordnar samlingslokaler för de olika föreningar som är verksamma i Hägersten-liljeholmen som erbjuder invånarna en meningsfull fritid. Bara idrottsförvaltningen har 42 föreningar som är verksamma i vårt stadsdelsförvaltningsgeografiskområde som har sökt bidrag till idrottsförvaltningen, vilket innebär att invånarnas föreningsengagemang i stadsdelen är väldigt stort och majoriteten i stadsdelsnämnden gör enkelt för sig när man säger att samlingslokalfrågan är irrelevant i framtiden för vår stadsdel. Vi tycker att det finns många föreningar som är verksamma i stadsdelsförvaltningsgeografiskt område som bedriver olika typer av samhällseffektiva verksamheter som behöver samlingslokaler och jag tror på idén om att ett gemensamt samordnad checksystem med webbaserade bokningssystem av stadens samlingslokaler skulle tillfredställa behovet av samlingslokaler bland föreningar.
Socialdemokratin är en folkrörelse som tror på idén om att en samlingslokal är en av de viktigaste förutsättningar för att en förening ska fungera samt att en gemensam webbaserade bokningssystem skulle möjliggöra för många föreningar att få tillgång till en samlingslokal. Detta skulle möjliggöra också att stadens olika lokaler utnyttjas potential och jag anser att det är väldigt effektivt eftersom det finns väldigt stort föreningsintresse bland invånarna.
söndag 20 mars 2011
måndag 14 mars 2011
Sverige sviker de behövande hivpositiva
Den globala fonden mot aids, tuberkulos och malaria inrättades i januari 2002 för att dramatiskt öka den globala finansieringen av interventioner mot de tre pandemierna. Sverige var pådrivande när fonden inrättades. Den är i dag den största internationella finansiären av verksamhet för att bekämpa sjukdomarna och ger 20 procent av alla internationella medel för att bekämpa hiv/aids.
Vid den senaste givarkonferensen i New York fick fonden löften om motsvarande 73 miljarder kronor under tre år från givarländerna, bland annat ökade Norge sitt bidrag med 20 procent. Men vid samma givarkonferens blev det tvärstopp från svensk sida. Sveriges ambassadör Anders Nordström meddelade plötsligt att Sverige håller inne det planerade stödet till Globala fonden för aids, tuberkulos och malaria. Orsaken uppgavs vara att revisorerna upptäckt korruption i 4 av de 145 mottagarländerna.
Som ensamt land ströp biståndsministern Gunilla Carlsson Sveriges insatser i den globala fonden trots att Världshälsoorganisationen WHO rapporterar att det behövs ytterligare 260 miljarder kronor årligen till den globala hälsosektorn fram till år 2015 för att uppnå målen.
Som socialdemokrater är det självklart att vi aldrig ska acceptera korruption men Sveriges agerande blir en kollektiv bestraffning av alla länder och behövande. Detta arbete är någon som Sverige borde uppmuntra och vara stolt över i stället för att skicka negativa signaler. Det svenska beslutet ledde till att flera länder avstod från att bidra eller höja sina bidrag, och fonden fick löften om 73 miljarder kronor i stället för de 130 miljarder som fonden hoppats på. Nu verkar det som om fonden tvingas att kraftigt skära ned sina ambitioner. Målet att finansiera behandling av 7,5 miljoner hivpositiva, i stället för dagens 2,5 miljoner, kommer inte att uppnås.
Jag menar att det är självklart att den svenska regeringens uppträdande är uppseendeväckande och det finns en stor risk att Sverige tappar sitt anseende i den internationella sammanhang om man inte omedelbart åtgärdar detta uppseendeväckande högersvängningen i den internationella sammanhang.
Den brittiska utvecklingsministern från det konservativa regerandepartiet sa nyligen att den globala fonden var en av nio internationella organisationer med en ”utmärkt meritlista” och skulle få ökade anslag i framtiden.”Vi kommer att öka finansieringen för globala fonden som har en utmärkt meritlista för att leverera resultat”, sa ministern Andrew Mitchell. Och då är det min fråga till Gunilla Carlsson: Varför ströp den svenska regeringen sin insats i den globala fonden som Sverige var initiativtagare till om den har en så utmärkt meritlista.
Den brittiska översynen gav fonden höga betyg för öppenhet och ansvar, och sa att "fondens beslut att publicera/kräva av mottagare att offentliggöra upphandlingen data har varit en viktig drivkraft för en rad innovationer i öppenhet."
Den globala fonden som den dåvarande socialdemokratiskregeringen var initiativtagaren är en unik global fond för att förebygga och behandla hiv/aids, tuberkulos och malaria. Detta partnerskap mellan regeringar, privatdonationer representerar det civila samhället, den privata sektorn och drabbade samhällen en ny strategi för internationell hälsa finansiering.
Globala fondens medel räddar liv på ett aldrig tidigare skådat slag. Med program som stöds av den globala fonden beräknas 6 500 tusen liv hittills ha sparats tack vare aids-behandling. 7,7 miljoner människor har fått tuberkulosbehandling.
Sverige har hittills varit bland de tio största bidragsgivarna och genom åren har varit det land som satsat mest pengar per capita på den globala fonden för att bekämpa fattigdom och förbättra människors hälsa, men nu är det tvärstopp som gäller. Jag tycker att det är pinsamt för Sverige.
Jag anser att varje människa har rätt till ett värdigt liv och att utrota fattigdomen i världen är mänsklighetens största moraliska, politiska och ekonomiska utmaning och en förutsättning för fred, stabilitet och hållbar Utveckling i världen. Som socialdemokrat tror jag på, att en värld med skriande orättvisor förblir en otrygg värld för alla – inte bara för fattiga människor, utan också för välbeställda individer och stater. Att bekämpa fattigdomen och skapa en rättvisare värld ligger i allas intresse och det är därför socialdemokratin tror på att ett jämlikare samhälle är alltid bättre än det ojämlika samhället. Socialdemokratiskt visionen för en bättre värld för alla måste återfår livet och vara en värld där alla människor har sina grundläggande politiska, ekonomiska och sociala rättigheter tillgodosedda oavsett vart i världen man lever i.
Jag anser också att det är viktigt att betona att de fall av bedrägerier i vissa globala fonden bidrag som nyligen nämndes i media är inte nya. De avslöjades förra året och rapporterna har varit offentliga.
Sverige skickade fel signal till givarländernas möte i New York i oktober, vilket ledde till att globala fonden bara har fått en tredje del av det man bett från de givarländerna. Det är dags för Sveriges aidsambassadör Anders Nordström och biståndsministern Gunilla Carlsson att be om ursäkt till de fattiga människor som inte får någon hjälp för att Sverige förstörde givarländernas konferens.
Har Gunilla Carlsson nya planer på att bygga ambassader och finansiera olika konferenser med biståndspengar som borde gå till att bekämpa fattigdomen i världen?
Vid den senaste givarkonferensen i New York fick fonden löften om motsvarande 73 miljarder kronor under tre år från givarländerna, bland annat ökade Norge sitt bidrag med 20 procent. Men vid samma givarkonferens blev det tvärstopp från svensk sida. Sveriges ambassadör Anders Nordström meddelade plötsligt att Sverige håller inne det planerade stödet till Globala fonden för aids, tuberkulos och malaria. Orsaken uppgavs vara att revisorerna upptäckt korruption i 4 av de 145 mottagarländerna.
Som ensamt land ströp biståndsministern Gunilla Carlsson Sveriges insatser i den globala fonden trots att Världshälsoorganisationen WHO rapporterar att det behövs ytterligare 260 miljarder kronor årligen till den globala hälsosektorn fram till år 2015 för att uppnå målen.
Som socialdemokrater är det självklart att vi aldrig ska acceptera korruption men Sveriges agerande blir en kollektiv bestraffning av alla länder och behövande. Detta arbete är någon som Sverige borde uppmuntra och vara stolt över i stället för att skicka negativa signaler. Det svenska beslutet ledde till att flera länder avstod från att bidra eller höja sina bidrag, och fonden fick löften om 73 miljarder kronor i stället för de 130 miljarder som fonden hoppats på. Nu verkar det som om fonden tvingas att kraftigt skära ned sina ambitioner. Målet att finansiera behandling av 7,5 miljoner hivpositiva, i stället för dagens 2,5 miljoner, kommer inte att uppnås.
Jag menar att det är självklart att den svenska regeringens uppträdande är uppseendeväckande och det finns en stor risk att Sverige tappar sitt anseende i den internationella sammanhang om man inte omedelbart åtgärdar detta uppseendeväckande högersvängningen i den internationella sammanhang.
Den brittiska utvecklingsministern från det konservativa regerandepartiet sa nyligen att den globala fonden var en av nio internationella organisationer med en ”utmärkt meritlista” och skulle få ökade anslag i framtiden.”Vi kommer att öka finansieringen för globala fonden som har en utmärkt meritlista för att leverera resultat”, sa ministern Andrew Mitchell. Och då är det min fråga till Gunilla Carlsson: Varför ströp den svenska regeringen sin insats i den globala fonden som Sverige var initiativtagare till om den har en så utmärkt meritlista.
Den brittiska översynen gav fonden höga betyg för öppenhet och ansvar, och sa att "fondens beslut att publicera/kräva av mottagare att offentliggöra upphandlingen data har varit en viktig drivkraft för en rad innovationer i öppenhet."
Den globala fonden som den dåvarande socialdemokratiskregeringen var initiativtagaren är en unik global fond för att förebygga och behandla hiv/aids, tuberkulos och malaria. Detta partnerskap mellan regeringar, privatdonationer representerar det civila samhället, den privata sektorn och drabbade samhällen en ny strategi för internationell hälsa finansiering.
Globala fondens medel räddar liv på ett aldrig tidigare skådat slag. Med program som stöds av den globala fonden beräknas 6 500 tusen liv hittills ha sparats tack vare aids-behandling. 7,7 miljoner människor har fått tuberkulosbehandling.
Sverige har hittills varit bland de tio största bidragsgivarna och genom åren har varit det land som satsat mest pengar per capita på den globala fonden för att bekämpa fattigdom och förbättra människors hälsa, men nu är det tvärstopp som gäller. Jag tycker att det är pinsamt för Sverige.
Jag anser att varje människa har rätt till ett värdigt liv och att utrota fattigdomen i världen är mänsklighetens största moraliska, politiska och ekonomiska utmaning och en förutsättning för fred, stabilitet och hållbar Utveckling i världen. Som socialdemokrat tror jag på, att en värld med skriande orättvisor förblir en otrygg värld för alla – inte bara för fattiga människor, utan också för välbeställda individer och stater. Att bekämpa fattigdomen och skapa en rättvisare värld ligger i allas intresse och det är därför socialdemokratin tror på att ett jämlikare samhälle är alltid bättre än det ojämlika samhället. Socialdemokratiskt visionen för en bättre värld för alla måste återfår livet och vara en värld där alla människor har sina grundläggande politiska, ekonomiska och sociala rättigheter tillgodosedda oavsett vart i världen man lever i.
Jag anser också att det är viktigt att betona att de fall av bedrägerier i vissa globala fonden bidrag som nyligen nämndes i media är inte nya. De avslöjades förra året och rapporterna har varit offentliga.
Sverige skickade fel signal till givarländernas möte i New York i oktober, vilket ledde till att globala fonden bara har fått en tredje del av det man bett från de givarländerna. Det är dags för Sveriges aidsambassadör Anders Nordström och biståndsministern Gunilla Carlsson att be om ursäkt till de fattiga människor som inte får någon hjälp för att Sverige förstörde givarländernas konferens.
Har Gunilla Carlsson nya planer på att bygga ambassader och finansiera olika konferenser med biståndspengar som borde gå till att bekämpa fattigdomen i världen?
lördag 12 mars 2011
”ensamkommandebarns och föräldrars rätt att återförena”!
Migrationsverket kräver giltiga identiteters handlingar för somalier som vill återförena sina familjer som bor i Sverige, men laglösheten som råder i Somalia de senaste tjugo åren omöjliggör för många Somalier att skaffa sig giltiga identitetshandlingar, om de vill resa till Sverige, eftersom i Somalia finns det inga fungerande regeringsmyndigheter som kan utfärda giltiga identitetshandlingar och på grund av det ger migrationsverket avslag på samtliga somaliska familjer som sökte uppehållstillstånd för att kunna återförena sina familjmedlemmar.
Detta gäller även personer som verket begärde DNA, som DNA testades och fick bekräftande som säkrade DNA analys med familjeband/släktskap men ändå får avslag.
Det innebär att det är mycket svårt och omöjligt för många Somaliska föräldrar och barn som befinner sig i Sverige att styrka sina barns/föräldrars identiteter på ett annat sätt än DNA analys eftersom migrationsverket hävdar att en bekräftande DNA test inte räcker att uppfylla migrationsverkets identitetskräv. Under valrörelsen lovade migrationsminister (M) Tobias Bilström att det kan finnas möjlighet för ensamkommande barn och föräldrar att få återförena med sina föräldrar genom DNA test men det löftet uteblev och ministern lägger locket på när valrörelsen är över och migrationsverket skickar avslag på samtliga ensamkommande barn som sökte uppehållstillstånd för sina familjer för att kunna återförena sina familjer.
Somaliska passet ogiltigförklarades den 26/9-1997 då invandrarverket beslutade att ogiltig förklara somaliska pass som har utfärdats eller vars giltighetstid har förlängts efter den31 januari 1991 som då bedömdes att passet inte uppfyllde 1 kap. 3 § utlänningsförordningen. Statens dåvarande invandrarverket har med anledning av de speciella förhållanden som rådde i Somalia föreskrivit att somaliska pass utfärdade eller förlängda efter den 31 januari 1991 i allmänhet inte längre skall godtas som giltig identitetshandlingar vid inresa eller vistelse i Sverige men verket gjorde ett undantag för att göra det möjligt för innehavare av somaliska pass, som inte längre gällde, att resa in till Sverige och gett svenska ambassader och konsulaten att utfärda ett provisoriskt främlingspass för Somalier. Svenska ambassader och konsulaten kunde som svenska utlandsmyndigheter informera om möjligheten att hos Invandrarverket ansöka om ett provisorisktfrämlingspass för inresan. I det provisoriska främlingspasset kunde man föra inreseviseringar och de eventuella beviljade bevisen om uppehållstillståndet så att man kunde resa in till Sverige.
Men eftersom den borgerliga regeringen kom till makten 2006 tog man bort möjligheten att ansöka om ett provisoriskt främlingspass, nämligen undantaget som möjliggjorde för många somalier som fick uppehållstillstånd att få inreseviseringsbevis till Sverige införd på ett provisoriskt främlingspass för att kunna återförena sina familjmedlemmar som bor i Sverige, vilket också möjligtgjorde för svenska ambassader att utfärda ett provisorisktpass med inresevisering och uppehållstillståndet för människor som saknar giltiga hemlandspass.
Tvärtemot folkrätten och barnkonventionen som Sverige ställt sig bakom gömmer sig Migrationsverket bakom ett ställningstagande som Migrationsdomstolen har gjort i två beslut där Migrationsverket själva var idén bakom ställningstagandet eller insändaren, där man viktar dessa barns rätt att leva med sina föräldrar lägre än kravet på ett redan ogiltigförklarade identitetshandlingar och även om de kommer med det ogiltigförklarade Somaliska passet så är den inte godtagbar som identitetshandling.
Detta omöjliggör för många somaliska barn och föräldrar att återförena sina familjmedlemmar och få asyl i Sverige på grund av att de saknar giltiga och styrkbara identitetshandlingar enligt Migrationsverket eftersom det Somaliska passet ogiltigförklarades av svenska myndigheter och där och med inte godtas som godtagbar identitetshandling samt att Somalia saknar en funktionsduglig regeringsapparat sedan 1991.
Detta problem gäller också för de Somaliska ensamkommande barn som inte får återförena sina familjer trots att de har fått permanent uppehållstillstånd (PUT) i Sverige men ändå inte får återförena sina familjmedlemmar och trots med sina permanenta uppehållstillstånd, eftersom de uppfyllde FN:s flyktingkonvention (Genèvekonventionen) och EU:s skyddsgrundsdirektiv samt asylprocedurdirektivet uteblev det drömmen om familjåterföreningen. Men den borgerliga regeringen struntar fullständigt Genèvekonventionen, folkrätten, barnkonventionen och alla andra internationella konventioner som Sverige har ratificerat och har ett centralrättsligt bindande ansvar eftersom Sverige har ställt sig bakom alla dessa konventioner, gömmer sig Migrationsministern bakom ett ställningstagande som Migrationsdomstolen har gjort i två beslut där man viktar dessa barns rätt att leva med sina föräldrar lägre än kravet på ett redan ogiltigförklarade identitetshandlingar.
Detta är ett klart bevis att den sittande borgerliga regeringen ignorerar Genèvekonventionen som reglerar FN:s flyktingkonvention som definierar vem som är flykting och vilka rättigheter denna person har. Konventionen skrevs under 1951 och kompletterades med ett tilläggs protokoll 1967 och Sverige var ett av de länder som har ratificerat på konventionen och i med det, har Sverige förbundit sig att ha ett rättsligt system som står i överensstämmelse med de folkrättsliga förpliktelserna till och med Genèvekonventionen, men den sittande borgerliga regeringen bryter alla dessa konventioner, till och med Genèvekonventionen, vilket är en rättskandal för svenska asylsystemet.
Konsekvensen av detta är att både föräldrar och barn i alla åldrar inte får leva tillsammans med sina föräldrar/barn som lever i Sverige och har permanent uppehållstillstånd. Samhället förväntar sig att de här föräldrarna/barn som inte får återförena sina familjmedlemmar ska lära sig svenska språket och integrera sig i det svenska samhället, medan barnen tvingas att leva i krig eller illegalt på flykt utan vårdnadshavare, där risken att bli använt som barn soldater för extrema organisationer som Alshabab och andra krigsherrar är som störst. Är det möjligt tror du? I Somalia är det vänligt att ha barnsoldater och många organisationers/rebellers soldater är barn under 18 år som hjärntvättades och används att utföra extrema och grymma våldshandlingar exempelvis att Stena människor tilldöds, hugga av halsen eller handen/foten för att sätta skräck för andra människor och på så sätt försöka undvika en eventuell gräsrötts motståndare som kan utmana organisationens eller härskarens existens.
Som barnsoldat behövs du bara så länge du är frisk och oskadad och så länge du kan bära vapen för att skjuta människor så att du kan utföra krigs handlingar men om du blir skadad så behovs du inte längre och som ett barn har du inte rätt till varken sjukvård eller skola, samtidigt som vi förväntar oss att oroliga föräldrar som befinner sig i Sverige ska integrera sig i det svenska samhället och lära sig svenska och söka jobb här hemma i Sverige. Vad är det för moral vi har egentligen? Jag förstår inte hur denna oförståliga tragedi kan ske i Sverige 2011 och jag menar att detta är ett fullständigt oacceptabelt och att redan utsätta människor ska straffas på det sättet är ett nytt fonemen i den svenska politiken. Somalia är just nu så svår att många söker sig skydd i andra länder, däribland Sverige efter tjugo år av krig, vilka ledde till att många somaliska familjer som har flytt från kriget i Somalia splittrats och skilts från nära och kära, exempelvis barn skilts från sina föräldrar.
Idag är alla Somalier som har kommit till Sverige de senaste åren ännu en gång utsätta och befinner sig för en mentaltortyr liknande situation. på grund av att båda somaliska föräldrar och barn har hamnat inför ett besvärligt livs dilemma, eftersom båda föräldrar och barn tvingas att leva separerade från varandra.
Barn som har fått skydd i Sverige får inte återförena sina föräldrar och inte föräldrar heller får återförena sina barn på grund av att de är Somalier och saknar godtagbara pass/identitetshandlingar som man uttryckte från Migrationsverkets sida. Här ger man först mamman som har flytt från krig och våldsamheter skydd men säger nej till barnen som finns kvar i Somalia, vilket innebär att man först ger människor skydd och beviljar dem permanent uppehållstillstånd för att sedan indirekt utvisa dem igen, genom att använda barnen/föräldrar som utpressning, hur rimmar det med vår syn på vad Sverige ska vara och stå för?
Idag är det nästan helt omöjligt för runt 250 ensamkommande somaliska flykting barn som befinner sig i det fria, demokratiska och moderna Sverige, där barn konventionen beaktas högt att återförena sina familjmedlemmar. En av dem barn som lyckades fly från krigshärjade Somalia till Sverige som är idag utsätt för ensamhet och behöver naturligtvis kärlek, trygghet och närhet är Abdirahman Hassan. Han är 15 år gammal och han kom till Sverige för ungefär ett år sedan och fick permanent uppehållstillstånd men han får inte återförena sin familj och ingen vet varför? Han intervjuades på SR P1 och jag blev gråtfärdig när jag fick höra hur utsätt han är som barn trots att han befinner sig världens bästa land när det gäller barnens rättigheter.
För mig som har somaliska ursprung som levde Somalia i stortdel av mitt liv och har varit med om sådana separationer som barn förstår jag den smärta som långa separationer från föräldrar, ovisshet, kaos och utsatthet kan innebära för barn som Abdirahman där vem som helst kan utnyttja dig som han eller hon vill utan hänsyn till barnens rättigheter.
Socialdemokratin har alltid varit en internationell solidaritetsrörelse som alltid slår vakt om när barnens rättigheter kränks och för mig som socialdemokrat är det självklart att ställa upp alltid och alla tider när de mänskliga rättigheterna och den internationella solidariteten står på spel. För mig som socialdemokrat är det självklart att alla barn ska kunna växa upp under trygga förhållanden. Varje barn har rätt att, oberoende av sin bakgrund och familjens förutsättningar, växa och utvecklas efter sina egna förutsättningar och önskemål. för mig som Socialdemokrat är det självklar att barnens bästa ska genomsyra alla delar av vår politik och all verksamhet i samhället som rör barn som nu.
FN:s barnkonvention ska alltid beaktas högt. Socialdemokratin har haft en framträdande roll i världen som kändes in ända till South-Afrika, Latin Amerika och Palestina och för mig som socialdemokrat är det självklart att ställa upp när Abdirahman och andra ensamkommande barn behöver oss som mest. Barnkonventionen och den svenska barnpolitiken handlar om att alla barn ska ha samma rätt och möjlighet oavsett samhällsklass, etnisk bakgrund, eventuella funktionshinder eller var de bor utan barnets bästa ska komma först vid alla beslut och åtgärder som rör barn som är i ett utsätt läge precis som Abdirahman är just nu och man ska tänka på barnets rätt till utveckling och barnens rätt att få återförena sina familjmedlemmar. Det gäller såväl dess fysiska som psykiska, sociala, andliga och moraliska utveckling.
Detta gäller även personer som verket begärde DNA, som DNA testades och fick bekräftande som säkrade DNA analys med familjeband/släktskap men ändå får avslag.
Det innebär att det är mycket svårt och omöjligt för många Somaliska föräldrar och barn som befinner sig i Sverige att styrka sina barns/föräldrars identiteter på ett annat sätt än DNA analys eftersom migrationsverket hävdar att en bekräftande DNA test inte räcker att uppfylla migrationsverkets identitetskräv. Under valrörelsen lovade migrationsminister (M) Tobias Bilström att det kan finnas möjlighet för ensamkommande barn och föräldrar att få återförena med sina föräldrar genom DNA test men det löftet uteblev och ministern lägger locket på när valrörelsen är över och migrationsverket skickar avslag på samtliga ensamkommande barn som sökte uppehållstillstånd för sina familjer för att kunna återförena sina familjer.
Somaliska passet ogiltigförklarades den 26/9-1997 då invandrarverket beslutade att ogiltig förklara somaliska pass som har utfärdats eller vars giltighetstid har förlängts efter den31 januari 1991 som då bedömdes att passet inte uppfyllde 1 kap. 3 § utlänningsförordningen. Statens dåvarande invandrarverket har med anledning av de speciella förhållanden som rådde i Somalia föreskrivit att somaliska pass utfärdade eller förlängda efter den 31 januari 1991 i allmänhet inte längre skall godtas som giltig identitetshandlingar vid inresa eller vistelse i Sverige men verket gjorde ett undantag för att göra det möjligt för innehavare av somaliska pass, som inte längre gällde, att resa in till Sverige och gett svenska ambassader och konsulaten att utfärda ett provisoriskt främlingspass för Somalier. Svenska ambassader och konsulaten kunde som svenska utlandsmyndigheter informera om möjligheten att hos Invandrarverket ansöka om ett provisorisktfrämlingspass för inresan. I det provisoriska främlingspasset kunde man föra inreseviseringar och de eventuella beviljade bevisen om uppehållstillståndet så att man kunde resa in till Sverige.
Men eftersom den borgerliga regeringen kom till makten 2006 tog man bort möjligheten att ansöka om ett provisoriskt främlingspass, nämligen undantaget som möjliggjorde för många somalier som fick uppehållstillstånd att få inreseviseringsbevis till Sverige införd på ett provisoriskt främlingspass för att kunna återförena sina familjmedlemmar som bor i Sverige, vilket också möjligtgjorde för svenska ambassader att utfärda ett provisorisktpass med inresevisering och uppehållstillståndet för människor som saknar giltiga hemlandspass.
Tvärtemot folkrätten och barnkonventionen som Sverige ställt sig bakom gömmer sig Migrationsverket bakom ett ställningstagande som Migrationsdomstolen har gjort i två beslut där Migrationsverket själva var idén bakom ställningstagandet eller insändaren, där man viktar dessa barns rätt att leva med sina föräldrar lägre än kravet på ett redan ogiltigförklarade identitetshandlingar och även om de kommer med det ogiltigförklarade Somaliska passet så är den inte godtagbar som identitetshandling.
Detta omöjliggör för många somaliska barn och föräldrar att återförena sina familjmedlemmar och få asyl i Sverige på grund av att de saknar giltiga och styrkbara identitetshandlingar enligt Migrationsverket eftersom det Somaliska passet ogiltigförklarades av svenska myndigheter och där och med inte godtas som godtagbar identitetshandling samt att Somalia saknar en funktionsduglig regeringsapparat sedan 1991.
Detta problem gäller också för de Somaliska ensamkommande barn som inte får återförena sina familjer trots att de har fått permanent uppehållstillstånd (PUT) i Sverige men ändå inte får återförena sina familjmedlemmar och trots med sina permanenta uppehållstillstånd, eftersom de uppfyllde FN:s flyktingkonvention (Genèvekonventionen) och EU:s skyddsgrundsdirektiv samt asylprocedurdirektivet uteblev det drömmen om familjåterföreningen. Men den borgerliga regeringen struntar fullständigt Genèvekonventionen, folkrätten, barnkonventionen och alla andra internationella konventioner som Sverige har ratificerat och har ett centralrättsligt bindande ansvar eftersom Sverige har ställt sig bakom alla dessa konventioner, gömmer sig Migrationsministern bakom ett ställningstagande som Migrationsdomstolen har gjort i två beslut där man viktar dessa barns rätt att leva med sina föräldrar lägre än kravet på ett redan ogiltigförklarade identitetshandlingar.
Detta är ett klart bevis att den sittande borgerliga regeringen ignorerar Genèvekonventionen som reglerar FN:s flyktingkonvention som definierar vem som är flykting och vilka rättigheter denna person har. Konventionen skrevs under 1951 och kompletterades med ett tilläggs protokoll 1967 och Sverige var ett av de länder som har ratificerat på konventionen och i med det, har Sverige förbundit sig att ha ett rättsligt system som står i överensstämmelse med de folkrättsliga förpliktelserna till och med Genèvekonventionen, men den sittande borgerliga regeringen bryter alla dessa konventioner, till och med Genèvekonventionen, vilket är en rättskandal för svenska asylsystemet.
Konsekvensen av detta är att både föräldrar och barn i alla åldrar inte får leva tillsammans med sina föräldrar/barn som lever i Sverige och har permanent uppehållstillstånd. Samhället förväntar sig att de här föräldrarna/barn som inte får återförena sina familjmedlemmar ska lära sig svenska språket och integrera sig i det svenska samhället, medan barnen tvingas att leva i krig eller illegalt på flykt utan vårdnadshavare, där risken att bli använt som barn soldater för extrema organisationer som Alshabab och andra krigsherrar är som störst. Är det möjligt tror du? I Somalia är det vänligt att ha barnsoldater och många organisationers/rebellers soldater är barn under 18 år som hjärntvättades och används att utföra extrema och grymma våldshandlingar exempelvis att Stena människor tilldöds, hugga av halsen eller handen/foten för att sätta skräck för andra människor och på så sätt försöka undvika en eventuell gräsrötts motståndare som kan utmana organisationens eller härskarens existens.
Som barnsoldat behövs du bara så länge du är frisk och oskadad och så länge du kan bära vapen för att skjuta människor så att du kan utföra krigs handlingar men om du blir skadad så behovs du inte längre och som ett barn har du inte rätt till varken sjukvård eller skola, samtidigt som vi förväntar oss att oroliga föräldrar som befinner sig i Sverige ska integrera sig i det svenska samhället och lära sig svenska och söka jobb här hemma i Sverige. Vad är det för moral vi har egentligen? Jag förstår inte hur denna oförståliga tragedi kan ske i Sverige 2011 och jag menar att detta är ett fullständigt oacceptabelt och att redan utsätta människor ska straffas på det sättet är ett nytt fonemen i den svenska politiken. Somalia är just nu så svår att många söker sig skydd i andra länder, däribland Sverige efter tjugo år av krig, vilka ledde till att många somaliska familjer som har flytt från kriget i Somalia splittrats och skilts från nära och kära, exempelvis barn skilts från sina föräldrar.
Idag är alla Somalier som har kommit till Sverige de senaste åren ännu en gång utsätta och befinner sig för en mentaltortyr liknande situation. på grund av att båda somaliska föräldrar och barn har hamnat inför ett besvärligt livs dilemma, eftersom båda föräldrar och barn tvingas att leva separerade från varandra.
Barn som har fått skydd i Sverige får inte återförena sina föräldrar och inte föräldrar heller får återförena sina barn på grund av att de är Somalier och saknar godtagbara pass/identitetshandlingar som man uttryckte från Migrationsverkets sida. Här ger man först mamman som har flytt från krig och våldsamheter skydd men säger nej till barnen som finns kvar i Somalia, vilket innebär att man först ger människor skydd och beviljar dem permanent uppehållstillstånd för att sedan indirekt utvisa dem igen, genom att använda barnen/föräldrar som utpressning, hur rimmar det med vår syn på vad Sverige ska vara och stå för?
Idag är det nästan helt omöjligt för runt 250 ensamkommande somaliska flykting barn som befinner sig i det fria, demokratiska och moderna Sverige, där barn konventionen beaktas högt att återförena sina familjmedlemmar. En av dem barn som lyckades fly från krigshärjade Somalia till Sverige som är idag utsätt för ensamhet och behöver naturligtvis kärlek, trygghet och närhet är Abdirahman Hassan. Han är 15 år gammal och han kom till Sverige för ungefär ett år sedan och fick permanent uppehållstillstånd men han får inte återförena sin familj och ingen vet varför? Han intervjuades på SR P1 och jag blev gråtfärdig när jag fick höra hur utsätt han är som barn trots att han befinner sig världens bästa land när det gäller barnens rättigheter.
För mig som har somaliska ursprung som levde Somalia i stortdel av mitt liv och har varit med om sådana separationer som barn förstår jag den smärta som långa separationer från föräldrar, ovisshet, kaos och utsatthet kan innebära för barn som Abdirahman där vem som helst kan utnyttja dig som han eller hon vill utan hänsyn till barnens rättigheter.
Socialdemokratin har alltid varit en internationell solidaritetsrörelse som alltid slår vakt om när barnens rättigheter kränks och för mig som socialdemokrat är det självklart att ställa upp alltid och alla tider när de mänskliga rättigheterna och den internationella solidariteten står på spel. För mig som socialdemokrat är det självklart att alla barn ska kunna växa upp under trygga förhållanden. Varje barn har rätt att, oberoende av sin bakgrund och familjens förutsättningar, växa och utvecklas efter sina egna förutsättningar och önskemål. för mig som Socialdemokrat är det självklar att barnens bästa ska genomsyra alla delar av vår politik och all verksamhet i samhället som rör barn som nu.
FN:s barnkonvention ska alltid beaktas högt. Socialdemokratin har haft en framträdande roll i världen som kändes in ända till South-Afrika, Latin Amerika och Palestina och för mig som socialdemokrat är det självklart att ställa upp när Abdirahman och andra ensamkommande barn behöver oss som mest. Barnkonventionen och den svenska barnpolitiken handlar om att alla barn ska ha samma rätt och möjlighet oavsett samhällsklass, etnisk bakgrund, eventuella funktionshinder eller var de bor utan barnets bästa ska komma först vid alla beslut och åtgärder som rör barn som är i ett utsätt läge precis som Abdirahman är just nu och man ska tänka på barnets rätt till utveckling och barnens rätt att få återförena sina familjmedlemmar. Det gäller såväl dess fysiska som psykiska, sociala, andliga och moraliska utveckling.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)